Direktlänk till inlägg 11 juli 2010
Jag är ett litet svin....
Här kommer jag skriva om mitt missbruk,abstinens och allmänna mående för dagen.
Alla namn är påhittade!
Låtar som läggs ut har jag valt efter hur jag känner mig.
Jag började för länge sedan läsa en blogg,där en kille går ut med sitt namn,och skriver om sitt missbruk,sin drogfrihet och känslor omkring allt.
Jag har blivit påverkad av hans blogg,men jag törs inte visa vem jag är,då jag lever i ett litet samhälle och försöker bygga upp ett nytt liv.
Jag hoppade av mitt missbruk för några år sedan,men har senaste tiden drabbats av en abstinens som heter duga till och från!
Jag törs knappt ta en öl,för suget kommer direkt,jag blir snart galen!
Har till och med tagit vid ett tillfälle i början av året.
Efter det har jag känt mig ännu mer misslyckad som människa och förälder,jag har faktiskt barn..
Men jag kämpar och kämpar,ångesten river i min kropp!
Har hittat några låtar jag vill dela med mig av!'
http://www.youtube.com/watch?v=MgwH7FXxtQw&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=JOIVLgmTz1w&feature=related
Jag mår inte bra alls idag,finns så mycket jag vill skriva om,men tror jag börjar lite mjukt..
Varje dag är för mig en kamp,varje morgon jag vaknar utan droger i min kropp är jag stolt över mig själv!
Har flera gånger skrivit till Gud för att jag har så mycket frågor,men jag får inget svar!
Mina familjerelationer är väldigt spruckna,och det gör ont!
Det skriker i mig att jag inte kan behandlas lika som alla andra,jag har ju lagt ner mitt missbruk,mitt första återfall tog jag detta år.
Jag har verkligen försökt gottgöra alla fel jag gjort mot nära och kära,men de vill inte förlåta mig..
Orkar snart inte längre,det är så många som vänt mig ryggen,mina barn har inte gjort fel och ska inte straffas för det JAG gjort..
Jag är ett svin,det vet jag,kommer nog alltid vara det i vissa människors ögon.
Har bränt alldeles för många broar,broar som aldrig går att bygga upp igen.
Det är så mycket som är förstört pga mitt ego och mitt jävla knarkande!!
Ikväll kommer jag gråta,det vet jag,tårarna bränner bakom mina ögon,för helt ärligt,jag vill inte leva..
Jag är värdelös!
Hur hade det sett ut om jag haft andra föräldrar?
Hade jag haft bättre förutsättningar?
Jag blev aldrig sedd som barn,minns inte när min mamma kramade mig senast.
Tror det va skolavslutningen i sexan..
Hon gjorde det nog för att det skulle se bra ut inför alla andra..
Jag är ett svin egentligen som klandrar mina päron för mitt liv,men det har format mig som människa.
Jag hatar dem för det dom gjort,men inget går att göra ogjort,allt är som det är,har inte så många ljusa minnen från min barndom,de som betydde mest för mig var min mormor och morfar.
Jag växte upp hos dom,för mamma hade inte tid med mig.
Tror jag var mest en börda,jag var inget barn för henne..
Usch,allt svider i mig!
Måste gå och röka,svälja ner gråtklumpen jag har i halsen,för det gör ont i mig!
Så känner jag mig just nu! Jag har två underbara barn som jag älskar över allt annat på denna jord.. Trots det så har jag återigen tänkt på droger... Jag har hört många klaga på människor som skyller sitt "sämre" leverne på sin barndom och hu...